Här huserar ett fruntimmer som börjat blogga på gamla dar. Jag kommer att skriva om allt som faller mig in. Hemmet, familjen, Jämtlandsstugan, trädgård men framför allt kommer nog mitt pysslande att ta överhanden.

måndag 19 januari 2015

Levadavandring

Jag och gubben ser ofta på det här programmet "Det stora äventyret". När jag ser på det tänker jag på när vi själva gjorde vår Levadavandring på Madeira..
För er som inte känner till det ska jag kort försöka förklara vad en levada är.
Madeira är inte någon stor ö men klimatet skiljer ganska mycket på norra delen och södra delen.
Det regnar betydligt mycket mer i de norra delarna men det är i de södra delarna man kan odla t.ex. alla de goda bananerna de har. För att få vatten till de södra delarna har man då för många, många år sedan grävt vattenledningar i naturen och dessa vattenrännor kallas då för levador. De finns överallt på ön och det är väldigt populärt för turister att göra vandringar längs dessa.
Vi gillar utflykter av alla slag så vi valde en dag att följa med på en vandring.
I våra guideböcker och på bilder på nätet hade vi ju sett att det kunde vara en fin naturupplevelse.

Nu är det ju det här med vädret, det kan man ju inte styra över tyvärr så när vi steg ur den lilla bussen framme vid starten på vandringen fick alla slänga på sig sina regnkläder.
Här på första bilden ser ju vägen helt okay ut så det var ju bara att börja vandra trots regnet och den kraftiga blåsten.
När vi gått i ca 10 min. kom vi till slut till själva levadorna och då ändrades "stigen" direkt. Stig kan man nog inte kalla det för vi skulle gå på en stenläggning som inte var bredare än 20 cm. Halt av regnet så man fick verkligen spänna sig för varje steg man tog. På den ena sidan hade vi vattenrännan och på den andra ett ynkligt repstaket och från det var det ett stup på säkert några hundra meter. Inget för höjdrädda kan jag säga. 
Det enda att göra var att ta ett steg i taget och titta hela tiden var man klev. Fanns inget tillfälle att ta bilder där inte. 
Till råga på allt fick vi ju möte ibland men då klamrade jag mig fast vid vattenrännan.
Den här vandringen hette något med "de 25 vattenfallen".
Det fanns inte en chans att jag skulle kunna njuta av några vattenfall, jag var ju dyngsur hela jag för under regnponchon blev man ju så svettig så jag hade kunnat vara utan den.
Vi stannade vid ett vattenfall för att luncha med medhavd picknick men inte ens det var mysigt. 
Hur som helst så kom vi efter nästan 3 timmar fram dit vi trodde att nu äntligen var det över men inte var det det inte.
Då skulle vi gå genom en kolsvart tunnel som var 800 m lång. Guiden hade en liten box med små ficklampor och några av oss fick låna en varsin men han sa att vi måste vara 4 st på en lampa annars fick vi använda lampan som finns på mobilen. 
Det är svårt att riktigt förklara hur hemsk den här utflykten var , men jag kan berätta att gubben hela tiden gick bakom mig, klappade mig på ryggen och sa flera gånger att han var så stolt över mig.. Men vad skulle jag göra, jag kunde ju inte vända om så det var ju bara att knalla på.
Nästa gång ska vi noga kolla upp vad det är vi ger oss ut på.

De här som är med på "Det stora äventyret " gnäller mest hela tiden tycker jag så jag skulle vilja slänga ut dom på den här vandringen i likadant väder som vi hade.

Det var härligt att komma ner till civilisationen igen och där sken solen och vi torkade snabbt upp.. En god öl med ett engelskt par som var med på vandringen fick det bli.. De var inte heller så förtjusta i den här vandringen men vi blev överens om att det ändå var kul att vi genomlidit den :)
Avslutar med dagens Madeiradörr..
Kram på er alla
Maidi

30 kommentarer:

  1. Wow, vilken fin blogg!
    Tack för besöket hos mig!
    Jag har också vandrat. Jag gick den sista biten på pilgrimsleden till Santiago de Compostela i oktober 2012.
    Kram, Gerd

    SvaraRadera
  2. Efteråt är det väl skönt att ha gjort det!

    SvaraRadera
  3. Vi gick också en levadavandring när vi var där men tydligen inte densamma som ni för vi gick inte i en tunnel vad jag minns. Jag tyckte inte att den vandringen var så hemsk, men däremot när vi åkte buss upp för att se ner över Nunnornas dal, då var jag så skräckslagen så jag höll på att kräkas flera gånger. Madeira är ett fantastiskt land.
    Ha det fint!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
  4. Men wow!!! Det där hade varit en vandring för mig. Något att verkligen minnas - och sedan hur man verkligen njuter när det är över - av värme, god mat och allt man annars bara tar för givet. Visst är det kul när solen skiner och allt följer planen, men ändå inte riktigt det som verkligen berikar livet!

    Thomas Wassberg sa ju i intervjun med Skavlan häromkvällen - "Först när man varit riktigt, riktigt trött kan man verkligen förstå att njuta av vilan"
    Jag tycker han har en poäng där som med rätta går att applicera på din levadavandring.

    Tack för att du delade - allt är ju som sagt inte som i turistbroschyrerna :)

    SvaraRadera
  5. Härligt! Vi är på väg till Madeira om en vecka. Den nionde gången för min del...
    och det blir många levadavandringar igen, förhoppningsvis. Så synd att vädret var så risigt när ni gick de 25 Fontes. Men så är det i bergen och på höjderna, vädret varierar snabbt.
    Tack för trevligt inlägg!
    kram

    SvaraRadera
  6. Oj, oj, oj! Så väl jag förstår din skräck-känsla! Lider själv av enorm höjdskräck, så den vandringen är jag glad att jag inte var med på...
    Skönt att du hade "gubben" bakom ryggen, som uppmuntrade dig!
    Nej, till Madeira ska jag nog inte åka!
    Men dörrarna är underbara.
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  7. Du får ursäkta, men jag sitter här och drar lite på smilbanden......jag menar inget illa, men du skriver så roligt även fast det inte var så vidare värst roligt. Där krossades också mina illusioner om dom fantastiska vandringarna längs levadorna på Madeira. Jag är inte det minsta höjdrädd, men jag har noll balanssinne (blir inte sjösjuk t ex) så jag hade väl trillat nerför ett av dom där stupen.....jag har ju viss benägenhet att få kokosnötter i huvudet och allt vad det är på resa, så.......Men tunneln, där hade jag möjligen vägrat gå, usch, det lät inte heller trevligt.....och så långt. Fyyy. Förstår att ni och engelsmännen hade att tala om efter det äventyret. Det var intressant att få en annan vinkel på den här ön, man har ju bara hört det fantastiska tidigare. Tack för det!
    Dörrarna är verkligen helt underbara. Vi är så ovågade här hemma. Började vi måla våra dörrar så där, vete sjutton om inte byggnadsnämnder och annat skulle komma då....
    Ja, men jag förstår att du längtar till ditt smultronställe norröver. Det gör ju jag också, det här gråvädret gör ingen människa varken pigg eller lycklig. Och du som verkligen har ett hus där! Jag ser det nu för högerkanten i din blogg visar precis Jämtlandsstugan nu när jag skriver.
    Tack för berättelsen, kramar

    SvaraRadera
  8. Sitter här med ett leende på läpparna och läser om er utflykt.
    Ja hur ska du kunna vara glad när regnet vräker ned, ska man gå där å låtsas vara glad, som säker många av dom andra gjorde.
    Nä bra med ärliga människor som kan säga att en utflykt som säkert kostade en hel del, inte alls var rolig.
    Men den blev ju rolig för oss som läste.
    Tack för det.

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  9. Har också vandrat i levador på Madeira men då var det kallt uppe i bergen .Det var nog vandring som hette duga det där ni var på ,kramen Nette

    SvaraRadera
  10. Låter som ett riktigt äventyr, ett sånt som man gärna hade varit utan fast ändå är glad att man klarade.
    Skönt att ha en stöttande man.
    Hoppas resten av resan blev bättre.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  11. Den turen missade vi nog. Tur var väl det förresten. Jag med min höjdrädsla och sånt.
    Men fina bilder blev det i alla fall :D
    Kram Synnöve.

    SvaraRadera
  12. Kors i jisses vilken vandring. Tur ni klarade er helskinnade.
    Men nog var du modig allt det tycker jag.

    SvaraRadera
  13. Det høres spennende ut ! Mange fine bilder ! Fin kveld til deg ! Klem

    SvaraRadera
  14. Det måste ha varit en pärs, svarta tunnlar
    känns inte riktigt bra. Du var duktig som tog
    dig fram, vilken otur med vädret också.
    Och du har fått bilder så man riktigt känner
    hur blött det var.
    Kramar/AM

    SvaraRadera
  15. Vi ser också Det stora äventyret och jag fattar inte hur de står ut. Nu kanske inte verkligheten ser likadan ut, men ändå. Er vandring var ju en riktig utmaning. Hujedamej !!! Tur ni kom fram lyckligt. Nä du ,jag nöjer mig med mina mysiga AJAXpromenader. Ibland går det undan och ibland blir det sniffa-pauser mest hela tiden.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  16. Skulle gärna gå den där vandringen... men då med ett helt annat väder :) Tycker du var duktig som fixade det, men som sagt... vad var alternativet... bara att bita ihop. Bra bilder blev det i alla fall!
    Kram

    SvaraRadera
  17. Vilket äventyr det blev ! - Det kanske är därför det blev så minnesvärt ändå kan jag tänka....Och att ni fixade det var ju en verkligen något att vara stolt över ! Kanske det är så att man nån gång i bland behöver vara med om något som rubbar ens trygghetszon. Ni får göra om samma strapats en annan gång och då i solsken :)
    Tack för vi fick ta del av din blöta och äventyrliga upplevelse !
    Ha det gott !
    Kram / Anneli

    SvaraRadera
  18. Oj, det lät som en riktig skräckupplevelse! Inte roligt när ni kanske hade tänkt er ett lättsamt semesternöje, en promenad i solen... Det 26e vattenfallet var visst det som föll från himlen. Tur att allt ändå gick bra.

    SvaraRadera
  19. Hejsan, den berättelsen var igenkännande för vi var nämligen varit på Maderia.
    Det var exakt för 10 år sen, Rolf fyllde 60 år, det var i slutet på februari.
    Vädret den dagen vi skulle vandra på levadorna på började bra, men slutade inte alls kul. Precis som du beskriver och visar bilder blev både jag och Rolf
    oxå drabbade, MEN jag fick nog innan vi hann dra iväg för långt sa jag att vi skiter i detta och vänder. Sen kunde vi faktiskt ta en taxi till hotellet och duscha oss varma. Tenniskorna var precis dyngsura. Sen fick vi berättat om hur hemsk allt blev för dem alla på utflykten, inte kunde de njuta av någonting alls. Jag blev nöjd att jag tog mod till mig och vände, men vi har ännu inte hamnat på Madeira och gjort den levada -vandringen som vi bestämt vi skulle göra om.
    Men vi pratat om det i 10 år och andra resor har kommit emellan.
    Nu fyller han 70 år, undra om vi ska våga åka nu och om vädret är på vår sida. Annars hade vi en fin vecka där, men det var ovanligt dålig väder just den månaden minns vi. Men precis som du skriver är det väldigt osäkert på Madeira vädermässigt, inte så konstigt att den är så grön.

    Tack för din reseberättelse den gjorde oss fulla av skratt, *he he he*
    Må väl/ Eva

    SvaraRadera
  20. Vilken underbar Ö, ni varit på, Så fantastiskt vackert och så mycket annorlunda att se. Hundra år sen vi landade där, det var förfärligt fanns ju nästan inget att landa på. Jag vet at landningsbanan har ändrats. Mycket backar vi åkte i några kärror, det var inte bussar då. tack för bilderna de väckte gamla minnen till livs. kram från Hajan

    SvaraRadera
  21. Jisses, strongt gjort att ha genomfört detta... Skulle aldrig vågat eftersom jag är väääldigt höjdrädd.. Kan tänka mej att de satt fint med en öl i solen efter det.
    Ha de gott.
    Kram Annci

    SvaraRadera
  22. Fy vilket väder att vandra i. När vi var där valde vi att vandra själva. Åke taxi till en by, så vi fick hjälp att hitta in till levadan. Vädret var underbart och vandringen var tuff på vissa ställen men så vackert. Vad vi funderade över var varför det låg så mycket skor i levadan som skräpade ner. När vi var nöjd hoppade vi av i någon by och tog bussen hem igen. Kul att höra din reseberättelse för det får mig att minnas... kram

    SvaraRadera
  23. Ser och låter spännande ut, men säkert hur jobbigt som helst :) Ha en fin kväll. Kram Anna

    SvaraRadera
  24. Usch, vilken utflykt, trist att vädret inte visade sig på den bästa sidan.
    Men du klarade det.
    Kram!

    SvaraRadera
  25. Usch, vilken vandring! Verkar ju rent av farlig. Inget för mig!
    Skönt att pusta ut med en öl efteråt.
    Det var många roliga dörrar.

    Kram Agneta

    SvaraRadera
  26. Glömde...Så fin mobil du har gjort! Ska försöka göra något liknande till mitt barnbarn.

    Agneta

    SvaraRadera
  27. Hejsan Maidi !

    Beundransvärda resor du och maken gör.

    Till Maderia har jag aldrig varit och kommer inte att resa dit, min väninna var på bröllopsresa dit, hon gifte sig med sin kärlek på sin 70-års dag.

    Vi ses på Instagram

    Saknar vår fyrbenta vän

    Kram Mi

    SvaraRadera
  28. Bra beskrivning. Trots att jag inte känner dig så kan jag se framför mig en halvt rädd och lite sur dam streta fram längs levadan.
    Nej, tycker att det inte lät riktigt njutbart det där men vid såna här tillfällen så är man ju lite stolt sen att man klarat det.
    Vi har också gått levada men en kort mycket varm snutt mellan bananodlingar och liknande. Skulle gärna göra det igen men bra att veta att man bör granska först vad man ger sig in på, det gjorde nämligen inte vi heller men det råkade bli bra.

    SvaraRadera
  29. Men jisses vilken vandring...ja den hade jag då aldrig gått höjdrädd som jag är. Jag har varit på Madeira, men var väldigt noga med att ta reda på var det fanns "snälla levador" så att säga.

    SvaraRadera

Bloggintresserade

Bloggarkiv