Vinst och boktips

Idag fick jag ett spännande brev från Finland. Jag har aldrig någonsin förut fått ett brev från Finland men jag hade mina aningar om vad det var.
Jag har nämligen vunnit bokmärken av Lisbeth (Carpe Diem).
Nostalgisk blev jag för det är många av de bokmärken jag hade som barn i en liten plåtburk. Den plåtburken skulle jag velat ha kvar idag och lägga dessa i men det får bli en av mina andra plåtburkar för jag har gott om sådana.
Jättesöta bokmärken är det och de kan jag nu använda till Decoupage på någonting trevligt.
Tack så mycket Lisbeth.

När vi köpte den här grytan för ca 9 år sedan så lovades det livslång garanti på den. Den var belagd med titan som skulle vara hur hållbart som helst. Visst den höll måttet under lång tid men efter hand började det att lossna små flagor inne i den och nu till slut kände jag att något måste göras.

Vi åkte till Bagaren och Kocken som skulle ha ett stort utbud på stora grytor.

Jag ville helst ha en riktig järngryta och vi gick runt länge och väl i den välfyllda butiken men någon lämplig järngryta fann vi inte.

Eftersom de inte hade en tillräckligt stor järngryta så fick det bli en knallröd Le Creuset.

När jag kom hem och läste bruksanvisningen insåg jag att livslängden på den nya grytan kommer att vara ungefär lika länge som den gamla.

Oj vad mycket andra livsnödvändiga saker de hade i den affären. En tvådelad äggklocka med 2 ur hade ju varit bra om man har något i ugnen och ska passa potatis samtidigt t.ex.Jag stod emot frestelsen att köpa mer än det jag kom dit för. Det är nämligen ingen billig butik.

En sån här liten påse med gammeldagsa kolor kunde jag däremot inte motstå.

Trots sitt enorma utbud på roliga prylar så hade de ingen sån här.

Veckans boktips:

Mons Kallentoft är en av landets ledande deckarförfattare och jag måste säga att han uppfyllde mina förväntningar.

4 böcker har han gett ut hittills och alla fyra handlar om polisen Malin Fors.

Första boken Midvinterblod är utlånad så därför har jag ingen bild på den.

Mons skriver på ett sätt som kanske inte är så vanligt men det är lättlästa böcker och jag ger dem alla 4 av 5 humlor.

Kramas med varandra

Clooney och skrot

Visst får man lov att bli lite sur.
Någon gång i vintras skrev jag om att George Clooney var uppe i Jämtland och spelade in scener till sin nya film. Dessa scener spelades in bara några kilometer från vår Jämtlandsstuga och det var ju en jättestor händelse där uppe. Alla ville få en skymt av snyggingen.
Nu har filmen premiär här i Sverige och jag tror att den heter The American. Saken är den att på beskrivningen till filmen står det att scener är inspelade i DALARNA.
Jag älskar Dalarna men nu var det ju faktiskt så att det var i Jämtland han var.
Rätt ska vara rätt.

En av de yngre kollegorna på jobbet skulle rensa sin mormors vind inför en flytt och tog med sig lite saker till jobbet.

De flesta tyckte det var en massa skrot men jag och en till rotade igenom sakerna och delade upp dem. Inte är det väl några superfynd men jag kunde inte låta bli att släpa hem en del i alla fall.

Ett par gamla skridskor som en av mina kära ironiska kollegor tyckte att jag skulle göra en adventsljusstake utav.

Olika silverfat som kanske behöver lite putsning.

Flera olika plåtburkar fanns med.

De här blocken som har något med båtar att göra ska få en plats i uterummet på torpet har jag tänkt.

En sån här 3-dimensionell julkrubba hade jag när jag var liten så den ville jag ha. Jag visar den igen framåt jule-tid.

Kram Maidi

Gärsgård

Oj vilken härlig helg vi haft på torpet. Solen har skinit på oss hela tiden och vi har höststädat en hel del i trädgården.
Mitt under semestern i Juli kontaktade "gubben" en värmlänning som sätter upp gärsgårdar för det ville vi ha.
Han var förstås fullbokad men så i Fredags-kväll ringde han och sa att han kunde skicka ner 2 män på Lördan som skulle fixa detta. De pratar inte så bra svenska sa han men de jobbar jävligt bra.
Vi gick och väntade hela förmiddan på Lördan och blev mer och mer skeptiska till detta för när det mörknar, blir det väldigt mörkt där hos oss.
Halv 2 kom de, en man i ca 45-årsåldern som pratade halvknackig svenska och en ung kille som inte sa just någonting.
Jag bara stod och gapade för maken till hantverkare har jag nästan aldrig sett.
De mätte upp, spände upp rep och började slänga ut slanor och sen gick det med en hiskelig fart.
4 timmar tog det för dom att sätta upp gärsgårn och det blev hur bra som helst. Teamwork på högsta nivå.

Så himla roligt det var att se dem i aktion.

Fortfarande lite glest mellan pinnarna.

Teamwork

Vi hade beställt 2 grindar men som det ofta är när man pratar med hantverkare på telefon så glöms något bort. Vi fick i alla fall den ene mannen att förstå detta och vi nöjde oss med den gammaldagsa modellen där man drar bort pinnarna för att komma igenom. Dessa två ställen används inte så ofta så det blev utmärkt.

Både "gubben" och jag gick och fotade från höger och vänster för vi tyckte det blev så himla snyggt.

Det passar verkligen vårat torp och här kommer en liten bildkavalkad och den ena grinden är först ut.

Minstingen i barn-barns-skaran fick följa med nu i helgen och hon tog itu med både det ena och det andra.

Fråga mig inte vad det här är för bär men det är kanske någon som vet.

När jag höststädade stenpartiet bakom stugan så hittade jag de här bären. De bildas på någon av växterna som finns där och eftersom jag inte satt alla själv vet jag inte namnen på alla.

Ja, jag plockade in några kvistar och ta mej tusan, syns inte gärsgårn genom fönstret.

Kramas med varandra

Award och lite Japan

För en tid sedan fick jag denna award av "Daggdroppen".
Jag gör som många andra, jag delar med mig den till alla er andra som besöker mig eftersom jag bara inte kan välja ut några. Ni är ju alla så jättebra och goa.

För ett antal år sedan var vi i Japan och bodde då hos Familjen Nawa som "gubben" kände sedan tidigare genom jobbet.Oj vad spännande det var att få bo så nära en helt annan kultur. I deras stora hus bodde två systrar med sina män och den ena systerns dotter med sina två barn.Vilken familje-gemenskap det var och det roligaste jag visste var när jag var med i köket under matlagningen.

Härom veckan när Snäckskalsdalen skrev om sina Japan-upplevelser vaknade mina minnen så nu har jag rotat fram både bilder och annat.
Campai (skål) säger Chigusa här och just på den här bilden åt vi "Big Suschi".
Lite svårt med språket hade vi för det var bara en av männen som kunde lite knagglig engelska men vi förstod varann på något sätt ändå.

Efter att ha ätit middag i två dagar med familjen förstod mannen (Yasuhiko) i huset att jag inte var så förtjust i deras Sake så då kom han hem med dessa stora burkar öl.

Fräcka burkar tyckte jag så jag släpade hem dem och fick visa upp dem för tullen på alla stopp.

Vad gjorde det för nu står de hemma i vårt badrum och i dom har jag tvättmedel och skjöljmedel.

Här sitter vi med delar av familjen på trappan till deras "cottage" som de kallade det. En jätteflådig stuga uppe i de Japanska alperna.

Juun och lillasyster Juri

Genom åren har vi alltid fått julklappar från familjen Nawa och det har alltid varit roligt att öppna de här paketen som innehållit små roliga saker. Förra året fick vi 2 enorma byggsatser till vårt minsta barnbarn Kevin. Små små figurer skulle det sättas ihop till och det fanns en stor beskrivning med på "Japanska". Sonen är ganska tålmodig och har alltid gillat sånt här så efter ett halvår var figurerna klara.

Här nedan är några av de minsta sakerna vi fått.

Små stärkta rosetter som ska användas att lägga ätpinnarna på när man dukar fint, en pytteliten pappers-skjorta att förvara tandpetare i och en liten väska att ha pappersnäsdukar i.

Söta små saker men som ni kan se är alla oanvända. Jag har i alla fall sparat alla sakerna för ibland är det roligt att ta fram dom bara för att titta på dom.

Det här är vad jag förstår en Tenugui och det var väl en himla tur att det fanns bruksanvisning till detta tygstycke. Nu är det ju inte så att försökt mig på att använda den men det är ändå roligt med en så utförlig beskrivning.

Väldigt många av alla julklappar har varit små ofållade tygbitar som jag inte har en aning om hur jag ska använda men någon typ av sjalar måste det ändå vara, tror jag.

En jul fick vi en varsin "spa-rock" och det är nog nästan det enda av alla presenter som jag vet hur jag ska använda.

Det har i alla fall under alla år varit spännande att öppna julklapparna som kommit från familjen Nawa.

Efter ett par veckor i Japan reste vi vidare till Söderhavet och Rarotonga (Cook-öarna) som är ett av alla Paradis på jorden men det är en annan historia.

Kram på er