Undringar......

Ja en del av er alla har undrat varför mina tonårsbarnbarn bor hos oss.
Jag har pratat med min dotter och hon har gett mig tillåtelse att berätta vår historia.
Många år höll jag problemet alldeles för mig själv och sa ingenting till "gubben" ens en gång men jag visste hur allt låg till. Min dotter drack aldeles för mycket och det gick ut över barnen.
Den äldsta var hos oss så gott som varje helg under sin uppväxt och mellantjejen var ofta hos sin gammelfarmor. Fråga mig inte varför det blev så men så blev det.
När den minsta föddes trodde jag ibland att allt skulle bli bra men ack vad jag bedrog mig. Så småningom när jag började prata med folk om problemet, både på jobbet och på hemmaplan så lättade det en aning. Det gick i alla fall så långt att jag och min älskade "gubbe" bestämde oss för att flytta till kommunen där alla mina tjejer bodde. Vi hade bott här i ca 3 månader när äldsta tjejen ringde och sa : Är det okay för dig mormor så kommer jag nu.
Givetvis stod dörren öppen för henne och hon bodde här i över 1 år innan socialen gick in och placerade även mellantjejen hos oss.
Det finns så mycket annat att berätta också men det hade blivit en hel roman så ni får nöja er med detta.
Här nedan är våra båda tjejer på sin morfars begravning. Det ser kanske uppsluppet ut men det var nog fotografen (sonen) som skojade med dom en del. Morfar (alltså min före detta man) dog efter en lång och jobbig kamp mot lungcancer fast han aldrig rökt i hela sitt liv. Livet är orättvist på så många sätt. Speciellt äldsta tjejen tog detta mycket hårt.

Hur som helst så kanske vi går emot en ljusning för dottern går numera på behandling och det verkar gå väldigt mycket framåt.
Jag har lärt mig genom åren att inte ta ut något i förskott så det får allt gå en lång tid innan jag "vågar" lita på min dotter.
Om jag hade gåvan att skriva hade vårt liv blivit en best-säljare. Det kan jag säga i alla fall.

Nathalie är den tredje lilla tjejen i syskonskaran och hon bor nu tillsammans med sin pappa.Nathalie och de två andra tjejerna har inte samma pappa och när det blev som det blev fick lilla gumman bo hos pappa Tony.Bilderna nedan är från förra julen och då hade hon fått ett sminkhuvud i julklapp men det lockade lika mycket att sminka alla oss andra som var med.

Vårt Fredagsmys i kväll blir väldigt enkelt men det är alltid lika gott.

Kramas med varandra för det gör vi

Barnförbjudet.....och s.k. souvenirer

Om ni bara visste vad det suger i min restarm just nu.
"Gubben" och jag har ofta åkt på en långresa just i November som snart kommer.
När tonårsbarnbarnen flyttade in här hos oss föändrades vårt liv en hel del så vi får så vackert stanna hemma i gråa November.
Jaja, det kommer fler år så vi får gotta oss i alla souvenirer vi samlat på oss genom åren.
Här kommer ett litet axplock med så gott som barnförbjudna souvenirer.
Vi börjar lite enkelt med en specialitet från mitt älskade Jämtland. Hutt'n ska man helst ta i glada vänners lag och gärna med en surströmmingstut till.

''Här har vi två oöppnade likörer.

Den vänstra är en rabarberlikör från Patagonien i Argentina och den högra är en kaffelikör från Rarotonga som tillhör Cook-öarna i Söderhavet.

Jag har aldrig velat öppna de fina "hättorna" runt flaskorna så därför står de orörda.

Det lilla skotska destilleriet besökte vi faktiskt och köpte denna lilla souvenirflaska på plats. Den Japanska köpte vi nog bara för att ha en whiskey från just Japan.

Meh-Kong- Whiskey och Thailändskt Rödvin inhandlades enbart som souvenirer. Ingen har vågat provsmaka.Har ingen aning om jag stavat whiskeyn rätt men den anses i alla fall som rena kräkmedlet.

Ja, och nu kommer vi till den riktigt barnförbjudna avdelningen.

Ni har väl alla sett erotiska målningar m.m. från Japan och nu råkar vi ha både små muggar (kan användas som snapsglas eller glöggmuggar)och underlägg med ganska erotiska motiv.

Ska sanningen fram så används inte de här sakerna så speciellt ofta här hemma men de bara finns här.

Kramas med varandra

Pippifåglar och utmaning

Förkylningen sitter inbiten i min kropp just nu och då är det mysigt när "gubben" åker ut en sväng och kommer hem med gott fikabröd.

Gud vad jag blev rädd häromdan när jag var inne hos Lotten då hon berättade att hon inte nu skulle få lägga ut fler bilder på sin blogg. Ville hon fortsätta lägga ut bilder skulle hon få betala för mera utrymme eller också kapa bloggen bakifrån.
Jag vet inte hur hon gjort ännu men helt plötsligt börjar man fundera lite extra på vad man ska lägga ut.

Min älskade "gubbe" har ett enormt tålamod och kan sitta länge och väl för att få bra bilder på bl.a. fåglar.
Talgbollarna som jag hängt upp ute på balkongen här hemma är välbesökta ända till sent på kvällarna så här kommer dagens bilder från "gubbens" microbirding som han kallar det.

Jag har fått en utmaning av Agnetha i Snäckskalsdalen. Svara på 10 frågor skulle jag göra och sedan skicka utmaningen vidare till 5 andra bloggare.

Konstigt att det alltid är lite svårt att svara så där direkt på såna här frågor men jag tror det får duga så här.

1. What is your favourite word?

Rättvisa

2.What is your least favourite word?

Orättvisa

3.What turns you on creatively, spiritually or emotionally?

Bloggandet

4. What turns you off?

Pissväder

5. What is your favourite curse word?

Shit

6. What sound or noice do you love?

Glada skratt

7. What sound or noice do you hate?

Det evinnerliga bruset när det är sport på TV

8. What proffession other than your own would you like to attempt?

Lyxhustru

9. What profession would you not like to do?

Bilmekaniker

10. If heaven exist, what would you like to hear God say, when you arrive at the Pearly Gates?

Åh vad jag har längtat efter dig

Dessa 5 har jag valt att skicka utmaningen vidare till:

Frogprincess in Cyberspace

Fiffel och tråd

Fammo handarbetar

Elins tittskåp

Systrarna Hjerten

Nu har vi ljus.....

Så har den då kommit till mig också. Ja, jag pratar om förkylningen som många går omkring med. Äldsta barnbarnet som bor hos oss har haft en evinnerlig hosta i ca 3 veckor så jag hoppas att jag slipper den i alla fall.
Det värsta är skallebanken jag alltid får när jag drabbas av sånt här.
Soffhörnan och datorn känns i alla fall gott att man har i såna här lägen.
Värmeljus på en bädd av ärtor tycker jag är mysigt. Ljus är väl alltid mysigt så här års och jag har insett att jag måste fylla på förrådet.





















På balkongen tänder jag dessa lyktor som jag vunnit på julklapps-spelet som vi har varje år på jobbet. Fåglarna som har sina talgbollar mellan lyktorna bryr sig nog inte för när jag tänder dem har nog fåglarna gått och lagt sig.

Hittade häromdan ett recept som jag gjorde jätteofta förr om åren och som jag helt glömt bort.

Köttfärsmopsar med frukt är namnet.

400 gr köttfärs, 1/2 dl ströbröd, 1 1/2 dl mjölk, 1 ägg, 3/4 tsk salt, 1 krm vitpeppar, 2 äpplen, matfett till formen

Sås: 1 dl vispgrädde, 2 dl creme fraische, 1/2 köttbuljontärning, 100 gr ädelost

Garnering: 200 gr vindruvor

Låt ströbrödet svälla i mjölken och blanda ner det i färsen. Tillsätt övriga ingredienser.

Bred ut färsen på en vattenskjöljd skärbräda och ruta in den i avlånga bitar ca 4 x 10 cm.

Skala och riv äpplena grovt och lägg på varje bit. Rulla ihop bitarna och ställ i en smord form.

Vispa grädde , Creme fraische och smula i buljongtärningen. Koka upp såsen, rör i den sulade ädelosten och smaka av med soja.

Häll såsen runt rullarna och gratinera 20-25 min i 200 grader.

Halvera och kärna ur druvorna och strö dem över rätten strax innan servering.

Godast till är kokt potatis eller potatismos.

Jag brukar faktiskt göra det ännu enklare för mig och då tar jag äpplemos i stället för äpplen.

Några kanske kommer ihåg när jag för ett par månader sen var ute och pallade rönnbär utanför systemet.

Bären har nu torkat ordentligt så jag har börjat pilla lite med dom.

Först ut är en liten mobil men jag beklagar bildkvaliten på alla de här bilderna. Jag hade helt enkelt inget bra ställe att placera sakerna på eftersom det egentligen är på torpet jag ska ha dem. Får väl bli en bildvisning sen när de är på sina rätta platser.

Ett hjärta har det också blivit men än finns det ycket kvar så vi får se vad det blir.

Torpet i höstskrud

Veckan har bara sprungit iväg eftersom jag jobbat 4 nätter men nu när det blev helg fick vi äntligen åka till torpet för att höststäda.
Den här vägen som leder upp till torpet är så jättefin på sommaren när solen strålar in mellan lövverket, men jag måste säga att den är lika fin så här års fast på ett annorlunda vis.

Varje höst plockar jag in några Japanska lyktor. De är så himla fina och får jättefina färger.

Här kommer en liten bildkavalkad på hur långt hösten kommit vid Hunneberg.

Det känns lite vemodigt på hösten när man mejar ner alla blommor som varit så fina. Alla löv som ska krattas undan känns lite bättre men man är rätt nöjd när trägårn är nystädad.

Kramas med varandra

Maidi