Jag undrar

Ja, jag har funderat lite på det här med att "svara" på sin egen blogg.. Jag blir inte riktigt klok på det.
Om jag skriver en kommentar hos någon av er så går ju jag väldigt sällan tillbaka till just det inlägget så det känns för mig ganska meningslöst med att ni svarar där.  För mig känns det mer naturligt att ni "svarar" med en kommentar här hos mig så att jag ser svaret.
Förr i världen när man hade brevvänner skickade man ju brev fram och tillbaka till varandra.
Om det ska vara någon vits med detta svarande skulle ju jag få något slags meddellande om att jag fått ett svar, och jag har endast en enda bloggvän som har den funktionen. 
När jag kommenterat hos Ett tomt blad får jag alltid ett mail om att hon har svarat.. Suveränt tycker jag. Det måste alltså finnas någon inställning för er som "svarar" som gör att den andre får ett mail.
Hoppas ni förstår vad jag menar och hoppas att ingen tar illa upp, men jag vill ju så gärna se era svar..

Från det ena till det andra.. Många av er tyckte ju att det verkade roligt med våra sommarfilmer som jag nämnde i förra inlägget..
Varje sommar när vi varit i Jämtlandsstugan gör gubben en film. Han gör också fina omslag med bilder från lite av det som hänt..

Jämtlandsfilmerna är roliga framför allt när man ser hur barnbarnen växer för varje år och sen för hur vi renoverat och fixat under de åren vi haft stugan själva.

Alla resor vi gjort de senaste 15 åren finns också på film. 

Alltid har vi inte haft filmkamera men då gör gubben film av stillbilder och alltid lägger han på passande musik.. Här är några av alla resefilmerna.

Speciellt nu under den mörka årstiden är det så roligt att plocka fram en hemmagjord film om det inte finns något på TV.

Det ligger ju en hel del jobb bakom varje film men jag tror att han tycker det är roligt att pyssla med det här.

Kram Maidi

Undringar......

Ja en del av er alla har undrat varför mina tonårsbarnbarn bor hos oss.
Jag har pratat med min dotter och hon har gett mig tillåtelse att berätta vår historia.
Många år höll jag problemet alldeles för mig själv och sa ingenting till "gubben" ens en gång men jag visste hur allt låg till. Min dotter drack aldeles för mycket och det gick ut över barnen.
Den äldsta var hos oss så gott som varje helg under sin uppväxt och mellantjejen var ofta hos sin gammelfarmor. Fråga mig inte varför det blev så men så blev det.
När den minsta föddes trodde jag ibland att allt skulle bli bra men ack vad jag bedrog mig. Så småningom när jag började prata med folk om problemet, både på jobbet och på hemmaplan så lättade det en aning. Det gick i alla fall så långt att jag och min älskade "gubbe" bestämde oss för att flytta till kommunen där alla mina tjejer bodde. Vi hade bott här i ca 3 månader när äldsta tjejen ringde och sa : Är det okay för dig mormor så kommer jag nu.
Givetvis stod dörren öppen för henne och hon bodde här i över 1 år innan socialen gick in och placerade även mellantjejen hos oss.
Det finns så mycket annat att berätta också men det hade blivit en hel roman så ni får nöja er med detta.
Här nedan är våra båda tjejer på sin morfars begravning. Det ser kanske uppsluppet ut men det var nog fotografen (sonen) som skojade med dom en del. Morfar (alltså min före detta man) dog efter en lång och jobbig kamp mot lungcancer fast han aldrig rökt i hela sitt liv. Livet är orättvist på så många sätt. Speciellt äldsta tjejen tog detta mycket hårt.

Hur som helst så kanske vi går emot en ljusning för dottern går numera på behandling och det verkar gå väldigt mycket framåt.
Jag har lärt mig genom åren att inte ta ut något i förskott så det får allt gå en lång tid innan jag "vågar" lita på min dotter.
Om jag hade gåvan att skriva hade vårt liv blivit en best-säljare. Det kan jag säga i alla fall.

Nathalie är den tredje lilla tjejen i syskonskaran och hon bor nu tillsammans med sin pappa.Nathalie och de två andra tjejerna har inte samma pappa och när det blev som det blev fick lilla gumman bo hos pappa Tony.Bilderna nedan är från förra julen och då hade hon fått ett sminkhuvud i julklapp men det lockade lika mycket att sminka alla oss andra som var med.

Vårt Fredagsmys i kväll blir väldigt enkelt men det är alltid lika gott.

Kramas med varandra för det gör vi

Vånda

I morgon lämnar jag och gubben mina två barnbarn i 1 1/2 vecka.

18-åringen har fått i uppdrag att se till så att 14-åringen sköter sig och är hemma i tid på kvällarna.

Det här har funkat många gånger men då bara över en helg.

14-åringen vill ju absolut inte vara med oss på torpet och i ärlighetens namn så är det skönare för oss om hon inte är med.

Det finns många saker som jag ändå vill göra i ordning för dessa madammer så gud vad jag har jobbat och fixat med det.

När vi var i Japan för några år sen och skulle gå på restaurang var det ju inte mycket vi förstod av deras menyer som enbart var på Japanska många gånger, men de hade varit så fiffiga så de hade gjort sina "rätter" i något plastmaterial så man skulle se vad man beställde.

Mina matlådor till tjejerna påminner en hel del om dessa "plasträtter" men jag lovar att den här maten är äkta.

Det här är givetvis bara en dags förberedelse för så här har det sett ut på köksbordet sen en vecka tillbaks. Man vill ju inte att de ska svälta.

Varje dag kikar jag i dessa "prinsessors" rum och blir aldrig riktigt förvånad.

Kläder på sängen, på golvet och i deras garderober är det världskrig fastän jag lägger allt fint när jag tvättat.

Hemmet är städat å tvätten är tvättad. Spännande att se hur det ser ut när man kommer hem igen.

Kram på er alla Maidi

Undran och lite blommor

Jag skulle vilja ha hjälp med en sak. Det är nämligen så att fast jag har en blogg så är jag helt novis på väldigt många saker som gäller bloggandet.
Jag har lagt till mig som "Följare" till några bloggar men hur funkar det egentligen?
Jag trodde att man skulle få någon slags avisering om att det fanns ett nytt inlägg hos den andre men jag har inte märkt någonting.
Vad innebär det egentligen att vara en "följare"????
Kan någon hjälpa mig,för jag kanske gör fel.


Idag när jag var ute på "Knutte-promenad" tog jag med mig sekatören för i utkanten av vårt bostadsområde växer det maffiga syrener. Jag ville ha lite på balkongen och inne i köket så det blev en del. Hoppas ingen såg mig på min skövlingsrunda, men det märktes inte att jag hade tagit så många kvistar.
Zink baljan (vet inte om den syns så mycket) är en av två likadana som jag sprang på en annan "Knutte-promenad" i vintras.
Någon underlig människa hade slängt dessa i högen där alla slänger sina julgranar så jag var fort framme som den "prylsamlerska" jag är och roffade åt mig dessa.
De är jättefina och jag kan inte förstå att människor slänger sånt.

Solrosorna har jag fått av vår goe "Elof" på jobbet och klematisen är nyinköpt. Nu ska vi se hur de tar sig ute på balkongen här hemma.

Kram på er Maidi

Tandläkarn är en baggis

Ofta skjuter jag saker och ting på framtiden men största anledningen att jag inte gått till frisören på över ett år är att min underbara frisör sen många år har flyttat och lämnat mig till mitt öde.
Håret jag har är ganska tjockt och jag har ganska mycket självfall så nu hade jag kommit fram till att jag måste göra något.
Det var ju bara att chansa på en salong så jag ringde den närmaste och fick tid igår.

Jag kommer till salongen och förväntar mig att någon ung sprallig dam ska ta hand om mig men när jag talat om för en ihopsjunken grå trist varelse i disken att jag kommit säger hon: Ja det är jag som ska klippa dig.

Jag var på väg att vända men stålsatte mig.

Den här människan måste ha tyckt att jag var extra skitig bakom högerörat för det var bara där hon gnuggade under schamponeringen som var över på nolltid.

Jaja jag kan tvätta det bättre när jag kommer hem tänkte jag.

När klippningen väl startade så använde hon inte klämmor och satte upp burret med som jag är van utan hon slängde fram allt hår i ansiktet på mig. Jag såg ingenting.

Sen när hon kommit en bit och höll på framme runt ansiktet så hade en stor hårtuss fastnat i hennes enorma ring och den här tussen viftade hon mig i ansiktet med hela tiden.

Dessutom använde hon inte sax en enda gång utan hon använde "kniven". Jag är inte håröm men det här gjorde riktigt ont så jag frågade henne vad redskapet hette. "Effilett" eller nåt liknande hette den här kniven.
Den är ny så den är inte slö om du tror det säger hon också.
Jag och min förra frisör småpratade alltid om ditt och datt men den här människan verkade vara på en annan planet och dessutom sur så jag satt tyst mest hela tiden och tänkte : Det är inte så farligt, håret växer snart ut igen.
Kan väl bara säga att min frisör inte såg så här alert ut precis.










Trots allt blev jag ganska nöjd med resultatet. 14-åriga barnbarnet tyckte att nu såg jag verkligen ut som en mormor för du ser mycket "gamlare" ut nu sa hon.
Det kändes så där.
18-åriga barnbarnet tyckte däremot att det blev bra och "gubben" tyckte han hade fått en ny fru så jag vet ändå inte om jag ska vara nöjd eller inte.
Spray och vax använder jag aldrig på egen hand så det var lite hårt mot kudden när jag la mig på kvällen och idag på morgonen när jag skulle göra mina toalett-bestyr får jag syn på en människa i spegeln.

Vem tusan är det där?????? undrade jag.

Kram på er Maidi

Skitprat

Några kanske blir upprörda över mitt skitprat men det är såna smällar man får ta som min "gubbe" säger.

Vad är egentligen "skitprat "????

Ja, det jag tycker är skitprat kanske många andra tycker är "nonsens".

Jag har själv precis blivit utsatt för en dos av den här varan men som det verkar så står de flesta bakom mig så man får väl vara nöjd och glad ändå.

Det finns många definitioner på skitprat , för det en tycker är skitprat tycker en annan är "Kalla Fakta".

Det här med skitprat får mig osökt att tänka på vårt underbara utedass på torpet.

Jag vill ju inte att någon ska ha insyn när jag sitter här och funderar så jag virkade en luftig gardin till det lilla fönstret.

I vårt utedass har vi inte som så många andra bilder på kungafamiljen utan vi har har helt enkelt bilder på oss själva eftersom det är vi som är kungen och drottningen här.

Bilderna är tagna precis när vi steg av planet i Phuket i Thailand och de bilderna serverades på dessa fina Plast-tallrikar.

Detta är en äkta handgjord "rövskrapa" från Jämtland. I Etiketten som hänger vid sidan av den finns en fullständig beskrivning om hur den används men det återger jag inte här utan ni får använda er fantasi.

Alla kan väl förstå att det kanske inte doftar så gott på vårt utedass men så faligt är det inte.

Jag älskar de flesta blommor man varför JAG fastnat för de som är nästan svarta vet jag inte riktigt men här är i alla fall mina nästan svarta tulpaner.

Stor Kram på er Alla

Maidi

Världsomsegling eller Jordenruntresa

Vilken resa jag har varit med om, ja den håller faktiskt på ännu.
Ett par månader före jul råkade jag se i tidningen Lantliv att de utnämnt månadens blogg och det var "Villa Kamomilla". Jag har aldrig varit intresserad förut men det är väl för att jag inte vetat vad det innebär och hur mycket man kan uppleva och finna på alla dessa bloggar.
Jag gick i alla fall in på denna sida och blev riktigt fast. Lusläste hela bloggen och tog till mig en hel del av hennes pysselideer.
På en blogg finns det ju sen också en hel radda med dennes favorit-bloggar så givetvis gick jag in på alla dessa också och det tar aldrig slut för alla har ju favoriter.
Nu har jag varit runt hela världen tror jag och sett både det ena och det andra.
Det finns gäng i USA som har små bulliga husvagnar från 50-talet som hobby t.ex..
De åker runt och campar med dessa och umgås med likasinnade.
Amerikanerna har också en helt annan syn på det här med "vintage" för de kan kalla vad som helst för det.
Pråligt värre ska det vara med grälliga pastellfärger och enormt mycket Valentinepynt.
Man förstår varför de överpyntar sina julgranar när man ser allt pynt.
Jag ska inte klanka ner på dom för väldigt mycket har fängslat mig och jag har fått otroligt mycket ideer, som t.ex. väggprydnader av tomma toarullar och jättefina rosor av använda kaffefilter vilket har roat mina arbetskamrater när jag börjat samla.
Jag har varit i Australien och Nya Zealand och alla Nordiska länder, Frankrike, Tyskland, Nederländerna m.m. Ja det har och är en härlig resa.
Ska väl inte glömma och berätta att det ju också var "Villa Kamomilla" som inspirerade mig att själv börja blogga.
Här ser ni en bild från Aucklands flygplats som jag tycker mycket om.

Sen timma

Jag sitter ensam mitt i natten med laptoppen i knät. Alla andra sover men jag är inte ett dugg trött eftersom jag sov till 14.30 idag.
Jag jobbar s.k. extremnätter vilket innebär att man jobbar 12-timmarsnätter nästan en hel vecka (förutom Lördan) men sen kommer bonusen för då är man ledig en lika lång vecka.
Mitt i en arbetsvecka är det bara äta, jobba och sova som gäller så man har ju en hel del hushållspyssel att ta hand om på den lediga veckan, men om man är tillräckligt effektiv kan det bli många stunder över för roligare saker också.
Ikväll är min första lediga kväll på den här veckan så i morgon måste jag vända på dygnet men det är inte alltid så lätt när det är mörkt ute och sååå himla skönt att ligga kvar i sängen.
De som sover just nu i sina rum här hemma hos mig är först och främst "Gubben" och "Knutte".
Det finns också 2 tonårstjejer som trynar i sina rum och det är mina två äldsta barnbarn. Av speciella orsaker som jag inte går in på här så bor dessa två hos oss sedan 2 år.
Att bli "tonårsföräldrar" så här på gamledar har både sina för- och nackdelar och det kanske inte riktigt var vad vi hade tänkt oss men nu är det som det är och mestadels fungerar allt jättebra.
Det är ändå lite mysigt att sitta här för sig själv och höra när de alla snusar på olika sätt fast "Knutte" snarkar nog värst.
På bilderna nedan är de båda tjejerna med sin lillasyster men bilderna är ca 2 år så den lilla yrhättan har vuxit till sig till en pratig liten dam som alltid vill sminka Mormor som då blir jättefin säger hon.

Lucköppning

Ohhh, idag har jag öppnat mitt stora paket som vi hämtade igår.

En sprillans ny symaskin. Eftersom jag bara svor och fräste åt den gamla tyckte gubben att det var dags att införskaffa en ny till mig.

Det kliar i fingrarna att sätta igång med vårgardinerna som jag redan köpt tyg till och sen har jag en del andra små projekt.

Våren kommer smygande och nu planerar jag för den.

Just nu är jag mitt i en arbetsperiod så jag får tyvärr vänta några dagar.

Jag arbetar nätter och då är det många på raken men sen är jag ledig en vecka däremellan och kan då göra precis vad jag vill (nästan i alla fall).

Kylan håller i sig och det är riktigt råkallt många nätter här på västkusten men dagarna har blivit lite längre så det finns allt lite våraningar.

Snart blommar nog krokusen också hihi.

Fastan jag nu mitt i Jul-ruschen inte har tid att engagera mig i något bloggande skriver jag i alla fall en liten rad.
Idag har jag via Facebook hiitat en gammal vän som jag många gånger saknat. Vi skildes på ett ganska tråkigt sätt och jag vet inte vad som hände egentligen och får nog aldrig något svar på det heller men ikväll har vi pratat i nästan en timme via chatten på FB.
Härligt var det.

Kram Maidi