Clooney och skrot

Visst får man lov att bli lite sur.
Någon gång i vintras skrev jag om att George Clooney var uppe i Jämtland och spelade in scener till sin nya film. Dessa scener spelades in bara några kilometer från vår Jämtlandsstuga och det var ju en jättestor händelse där uppe. Alla ville få en skymt av snyggingen.
Nu har filmen premiär här i Sverige och jag tror att den heter The American. Saken är den att på beskrivningen till filmen står det att scener är inspelade i DALARNA.
Jag älskar Dalarna men nu var det ju faktiskt så att det var i Jämtland han var.
Rätt ska vara rätt.

En av de yngre kollegorna på jobbet skulle rensa sin mormors vind inför en flytt och tog med sig lite saker till jobbet.

De flesta tyckte det var en massa skrot men jag och en till rotade igenom sakerna och delade upp dem. Inte är det väl några superfynd men jag kunde inte låta bli att släpa hem en del i alla fall.

Ett par gamla skridskor som en av mina kära ironiska kollegor tyckte att jag skulle göra en adventsljusstake utav.

Olika silverfat som kanske behöver lite putsning.

Flera olika plåtburkar fanns med.

De här blocken som har något med båtar att göra ska få en plats i uterummet på torpet har jag tänkt.

En sån här 3-dimensionell julkrubba hade jag när jag var liten så den ville jag ha. Jag visar den igen framåt jule-tid.

Kram Maidi

Gärsgård

Oj vilken härlig helg vi haft på torpet. Solen har skinit på oss hela tiden och vi har höststädat en hel del i trädgården.
Mitt under semestern i Juli kontaktade "gubben" en värmlänning som sätter upp gärsgårdar för det ville vi ha.
Han var förstås fullbokad men så i Fredags-kväll ringde han och sa att han kunde skicka ner 2 män på Lördan som skulle fixa detta. De pratar inte så bra svenska sa han men de jobbar jävligt bra.
Vi gick och väntade hela förmiddan på Lördan och blev mer och mer skeptiska till detta för när det mörknar, blir det väldigt mörkt där hos oss.
Halv 2 kom de, en man i ca 45-årsåldern som pratade halvknackig svenska och en ung kille som inte sa just någonting.
Jag bara stod och gapade för maken till hantverkare har jag nästan aldrig sett.
De mätte upp, spände upp rep och började slänga ut slanor och sen gick det med en hiskelig fart.
4 timmar tog det för dom att sätta upp gärsgårn och det blev hur bra som helst. Teamwork på högsta nivå.

Så himla roligt det var att se dem i aktion.

Fortfarande lite glest mellan pinnarna.

Teamwork

Vi hade beställt 2 grindar men som det ofta är när man pratar med hantverkare på telefon så glöms något bort. Vi fick i alla fall den ene mannen att förstå detta och vi nöjde oss med den gammaldagsa modellen där man drar bort pinnarna för att komma igenom. Dessa två ställen används inte så ofta så det blev utmärkt.

Både "gubben" och jag gick och fotade från höger och vänster för vi tyckte det blev så himla snyggt.

Det passar verkligen vårat torp och här kommer en liten bildkavalkad och den ena grinden är först ut.

Minstingen i barn-barns-skaran fick följa med nu i helgen och hon tog itu med både det ena och det andra.

Fråga mig inte vad det här är för bär men det är kanske någon som vet.

När jag höststädade stenpartiet bakom stugan så hittade jag de här bären. De bildas på någon av växterna som finns där och eftersom jag inte satt alla själv vet jag inte namnen på alla.

Ja, jag plockade in några kvistar och ta mej tusan, syns inte gärsgårn genom fönstret.

Kramas med varandra

Award och lite Japan

För en tid sedan fick jag denna award av "Daggdroppen".
Jag gör som många andra, jag delar med mig den till alla er andra som besöker mig eftersom jag bara inte kan välja ut några. Ni är ju alla så jättebra och goa.

För ett antal år sedan var vi i Japan och bodde då hos Familjen Nawa som "gubben" kände sedan tidigare genom jobbet.Oj vad spännande det var att få bo så nära en helt annan kultur. I deras stora hus bodde två systrar med sina män och den ena systerns dotter med sina två barn.Vilken familje-gemenskap det var och det roligaste jag visste var när jag var med i köket under matlagningen.

Härom veckan när Snäckskalsdalen skrev om sina Japan-upplevelser vaknade mina minnen så nu har jag rotat fram både bilder och annat.
Campai (skål) säger Chigusa här och just på den här bilden åt vi "Big Suschi".
Lite svårt med språket hade vi för det var bara en av männen som kunde lite knagglig engelska men vi förstod varann på något sätt ändå.

Efter att ha ätit middag i två dagar med familjen förstod mannen (Yasuhiko) i huset att jag inte var så förtjust i deras Sake så då kom han hem med dessa stora burkar öl.

Fräcka burkar tyckte jag så jag släpade hem dem och fick visa upp dem för tullen på alla stopp.

Vad gjorde det för nu står de hemma i vårt badrum och i dom har jag tvättmedel och skjöljmedel.

Här sitter vi med delar av familjen på trappan till deras "cottage" som de kallade det. En jätteflådig stuga uppe i de Japanska alperna.

Juun och lillasyster Juri

Genom åren har vi alltid fått julklappar från familjen Nawa och det har alltid varit roligt att öppna de här paketen som innehållit små roliga saker. Förra året fick vi 2 enorma byggsatser till vårt minsta barnbarn Kevin. Små små figurer skulle det sättas ihop till och det fanns en stor beskrivning med på "Japanska". Sonen är ganska tålmodig och har alltid gillat sånt här så efter ett halvår var figurerna klara.

Här nedan är några av de minsta sakerna vi fått.

Små stärkta rosetter som ska användas att lägga ätpinnarna på när man dukar fint, en pytteliten pappers-skjorta att förvara tandpetare i och en liten väska att ha pappersnäsdukar i.

Söta små saker men som ni kan se är alla oanvända. Jag har i alla fall sparat alla sakerna för ibland är det roligt att ta fram dom bara för att titta på dom.

Det här är vad jag förstår en Tenugui och det var väl en himla tur att det fanns bruksanvisning till detta tygstycke. Nu är det ju inte så att försökt mig på att använda den men det är ändå roligt med en så utförlig beskrivning.

Väldigt många av alla julklappar har varit små ofållade tygbitar som jag inte har en aning om hur jag ska använda men någon typ av sjalar måste det ändå vara, tror jag.

En jul fick vi en varsin "spa-rock" och det är nog nästan det enda av alla presenter som jag vet hur jag ska använda.

Det har i alla fall under alla år varit spännande att öppna julklapparna som kommit från familjen Nawa.

Efter ett par veckor i Japan reste vi vidare till Söderhavet och Rarotonga (Cook-öarna) som är ett av alla Paradis på jorden men det är en annan historia.

Kram på er

Hagel och Curry

Ja jag vet att det inte syns ett dugg men jag försökte i alla fall att få en bild på den enorma hagelskuren som kom här för ett par timmar sedan.
Lördagen är här och det är den bästa dagen på hela veckan för då är jag alltid ledig.
3 eller 4 nättar per vecka jobbar jag och då är jag totalt frånvarande från allt vanligt liv eftersom jag då sover bort dagarna.
I Torsdags tackade vi av en nybliven pensionär och varje gång detta sker blir jag så avundsjuk. Jag vill också gå i pension men det dröjer nog ett tag till tyvärr.

Jag tycker det är lite märkligt! Man köper en fin "brödburk" och förväntar sig att brödet inte ska ligga utslängt lite överallt och bara efter ett par dagar ser det ut så här.

Hur får man en "gubbe" och 2 tonårs-barnbarn att fatta att brödet ska ligga iiiiii burken.?

En så här ruggig dag passar det med Curry-kotletter till middag med lite kraftigt rött till.

Vår nästan mest älskade familjemedlem har inte fått så stort utrymme här på bloggen men nu har vi skaffat en ram som passar perfekt till vår älskling. Här på bilden är Knutte ganska ung för numera har allt det mörka övergått i grått.

Knutte fyller snart 11 år och är numera en mogen man.

Om det är någon som kommer ihåg det så vann jag en handduk hos "Ljuvligt lantligt" för en tid sedan och jag bestämde mig direkt att det skulle bli en duk med spets på. Spetsen blev färdig uppe i Jämtland men nu har jag äntligen sytt fast den och är faktiskt rätt så nöjd med resultatet.

Jag kom över ett par små brödkorgar i våras som jag först sprayade med vit färg och sedan målade lite duttar på.

De passar bra till småkakor m.m.

Att städa tycker jag är ett lite märkligt fenomen. Hur man än beter sig så blir man ju aldrig liksom färdig för efter en mycket kort tid måste man göra om proceduren.Det kanske är sant det som sägs att "Det är bättre med lite skit i hörnen än ett rent helvete".

Texten till det här har jag ju sedan länge i min side-board men i somras på en marknad i Jämtland hittade jag den här lilla tavlan som jag hängt ovanför våra sängar.

Texten ger mig ytterligre ett skäl till att skippa städningen.

Kram på er Maidi