Snögränsen

Förra året visade jag tydliga bilder på var snögränsen går..  Det har varit barmark en längre tid här hos oss för den snö som kommit har snabbt försvunnit..  Nu skulle vi till torpet i helgen och varför blir vi förvånade? Vi vet ju hur det är där men ändå...
Den lilla backen upp till torpet från stora vägen är snögränsen..

Det är ändå rätt kul med snön för då kan vi se spår efter vilka som varit på besök..

Det syns allt på bilderna att solen har lite svårt att ta sig hit den här tiden på året men ett par timmar kunde vi sitta ute i alla fall.

Precis där vi satt stack den här upp lite lagom makabert..  Kalla handen sa gubben och nog såg den kall ut..

Solen försvann och då eldade vi en del.. Genom åren har vi samlat på oss en hel del och mycket eldade vi nu upp.

På kvällen var det dags för Earth Hour så då blev det mera eldning..

Knutte snurrade in sig i min stickning och visst ser han nästan ut som en Afghan-hund..

När vi kom hem på Söndan var det dags att testa mitt nya Rulleråns-järn som jag visade i förra inlägget.   Jag har samlat på mig 3 olika recept och nu var det inte främst Rulle-rån jag ville göra utan efterrättsskålar.

Jag tog gubben till hjälp för det här var ingen lätt match..  Först visste jag inte hur tjock smeten skulle vara och inte hur varmt järnet skulle vara..  Vi fick prova oss fram och över hälften av smeten blev bara smulor men goda smulor..

Här kommer första försöket:

Inte så lyckat som ni ser..  Här är andra försöket :

Skam den som ger sig.. Nog tusan ska vi få till det sa vi.....

Och vi kunde senare på kvällen njuta av fina efterrättsskålar med messmörsglass och hjortronsås..  Receptet till det såg jag på halvåtta hos mig förra veckan. Finns på recept.nu

Ha det så bra tills vi hörs igen..

Kramtill er alla

Maidi