Här huserar ett fruntimmer som börjat blogga på gamla dar. Jag kommer att skriva om allt som faller mig in. Hemmet, familjen, Jämtlandsstugan, trädgård men framför allt kommer nog mitt pysslande att ta överhanden.

torsdag 26 februari 2015

Brottning och pyssel

Hej på er! 
Vårt 10-åriga barnbarn Nathalie går på brottnings-träning 2 gånger i veckan och förra veckan var hon med i vår lilla lokal-tidning.
Hon hade lyckats komma med på alla 3 bilderna som var i tidningen.
Så skulle den lilla damen komma till oss över helgen och då hade jag som vanligt förberett med en del pyssel. Hon måste aktiveras mest hela tiden för det är mycket energi i den lilla kroppen. Jag hade sparat toa-rullar och klippt sönder 2 stora pet-flaskor bl.a.
Nathalie är väldigt förtjust i ett TV-program som heter "Fixa rummet" där de också pysslar en hel del.
Vi tittade på ett par sådana program på "play". En tjej där var en riktig fena på Origami och jag sa något om att Jösses, vad duktig hon är. 
Det där kan jag också lite av säger Nathalie. Jag trodde henne inte riktigt men vi hämtade lite papper och hon satte igång.
Jag pysslar ju mycket men har aldrig riktigt tyckt om papper. Nu blev jag riktigt imponerad och frågade henne vem som lärt henne allt det här.
Youtube svarade hon och då blev jag ännu mer förvånad. 

Senare på kvällen blev det mys till Melodifestivalen.
Där i soffan fick jag en ny frisyr.
Söndagen som gick var det strålande vårväder men då missade jag att fota.
Måndagen däremot var jag tvungen att föreviga. Jösses vilket bakslag.
Idag är det återigen vår i luften så det är verkligen varannandags-väder. Jag tror bestämt att jag ska gå ut en sväng i vårluften nu..

Kram på er
Maidi

onsdag 18 februari 2015

Sent ute

Ja, nu är jag sent ute igen men igår var det ju semledagen och både bloggar och Facebook svämmade över av semlebilder. Här är mitt bidrag till Semlan. En liten by i Jämtland som fick fira dagen ordentligt.
Den andra saken jag är sen med är ju förstås Alla Hjärtansdags-hälsning till er alla. Den dagen var intensiv här hos oss och jag serverade hjärtlig mat.
Många frågar mig hur jag får dagarna att gå nu när jag slutat jobba. Jag kan säga att jag vet inte var tiden tar vägen för dagarna går så hiskeligt fort.
Rastlös blir jag om jag inte vet vad jag ska göra men jag ser oftast till att ha projekt på gång.
Ibland blir det lite för mycket eftersom det är så mycket jag vill pyssla med.
Pinterest har jag haft länge men det är först nu som jag börjat använda det. Det är inte klokt vad mycket inspiration man kan få om man surfar runt lite där.
Hur som helst så har min symaskin fått jobba en del och det ska så småningom bli ett lapptäcke av gamla gardintyger. 

Jag är inte precis någon expert på sånt här men när tygerna är fina märks inte felen så väl :)
En liten kakelplatta använder jag att måtta ut rutorna med.



Virkningen kan jag inte vara utan men ibland vet man ju inte vad man ska hitta på. Nu har jag ju fått lilla Edda som jag kan virka till. Jag blåste upp en ballong till storleken av ett baby-huvud (6-9 mån) och virkade en solhatt. Hoppas den passar nu till sommaren.
På Lördag kommer Nathalie (10 år) och då gäller det att vara förberedd med pyssel av olika slag för det håller henne sysselsatt i timmar.
Nu ska jag ta min dagliga tur på gåbandet och bara det tar ju sin lila tid..

Kram på er
Maidi

Några ville visst ha receptet så här kommer det:
Jag skar små plommontomater och gjorde hjärtan ovanpå.

måndag 9 februari 2015

Djur

Tänk att nu har jag nästan lite vårkänslor. Snön som vi haft ett tag töar sakta bort, fåglarna kvittrar och solen har skinit i flera dagar. 
Utanför vårt sovrumsfönster har vi en fågelmatare. Det är mysigt att glo på fåglarna och ibland kommer Piff och Puff och städar upp det fåglarna drällt ut på marken. Bilden är usel för den är tagen med telefonen genom fönstret.
I Lördags var vi på lunch hos goda vänner. Vi åt Värmländsk Hackekorv och annan Värmlandskorv. Det är så gott och till kaffet åt vi Semla.
Deras katt Saga  fick stå ut med att vara fotomodell.
Igår, Söndag tog vi en tur till gubbens syster.. Hon har 2 hundar själv. En Karelsk Björnhund och en strävhårig Tax. Hennes dotter var också där med sin Border Terrier så det blev en massa hundkramar och gosande.
En härlig hundpromenad blev det efter fikat. Lite jobbigt var det för det var hiskeligt halt på sina ställen.
Vi sörjer och saknar Knutte varenda dag så det är skönt att vi har så många runt oss som har djur som vi kan gosa med ibland.
Vi har hunnit med att umgås med vår nya familje-medlem också. Jag vill ju följa hennes utveckling så mycket som det går.
Hon har ett litet smultron-märke vid mungipan men det kommer att blekna bort. Både min dotter och ett av de andra barnbarnen har haft såna.
Här sitter hon i Farmors knä och det ser ut som om hon är lite nödig :)
En del av er vet nog att min gubbe älskar alla slags apparater.  En dag i veckan kom han hem med en ny. Det är en kombinerad LP-spelare, CD-spelare, kassett-spelare och radio.
Det bästa med den är att den hänger på väggen så det är inte en möbel som tar så mycket plats.
Själv nöjde jag mig med lite garn från Netto :)
Tack för alla goa kommentarer om Knutte. Jag vet att det är många av er som själva behövt ta ett sådant beslut och det är inte roligt men det måste göras ibland.

Kram på er
Maidi

fredag 30 januari 2015

Vinter

Jag hör till den typen som gillar snö och vinter, om det liksom är riktig vinter. 
Kanske jag skulle ha blivit glad då i morse när jag kikade ut.
Nu blev jag inte det för det här som kommit under natten är tung blötsnö så jag befarar att det snart är isgator överallt.
Bilden är lite mörk för den togs runt 8.00. Det forsätter att snöa stora blöta flingor och jag har redan (10.30) varit ute och skottat 2 gånger.
Vädret är ju ett himla bra samtalsämne så jag fortsätter lite till.
Förra helgen var vi ute på några rundor i skogarna här omkring. 
Något av det roligaste jag vet är att studera andra människor och jösses vad många stilar det finns.
Kolla bara på de 2 bilderna till vänster. T-shirt och shorts !  Inte underligt att man stirrar.
Snickar-Bosse  uppe i Jämtland skickade oss en vinterbild på vår Friggebod. Där är det härlig orörd vit snö:)

Den senaste veckan har vi haft lite sjukstuga här hemma.
Äldsta barnbarnet har genomgått en liten operation och hon fick absolut inte göra något själv den första veckan efter operationen.  
Det var nästan självklart att jag skulle få uppgiften att hjälpa henne eftersom alla andra jobbar.
Det har varit skönt att ha henne här just den här veckan för det har skingrat tankarna för mig.
Förra Onsdagen var vi nämligen tvungna att ta beslutet om att vår älskade Knutte skulle få somna in.
Han blev drygt 15 år. I slutet var han senil, döv och såg illa, men största anledningen till att vi tog beslutet var att han fick mer och mer ont i höfterna. Nu slipper han det onda men det är inte klokt vad man sörjer sin vän.

Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden.
Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många vackra färger.
Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs.
När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.
Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder.
De gamla och svaga djuren blir unga igen.
De som blivit skadade blir hela igen.
De leker med varandra hela dagarna.
Men det är en sak som saknas.
De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.
Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp.
Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.
Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt.
Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.
Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.
Vi ses Knutte!
Ha nu en fin helg alla där ute..

Kram på er
Maidi

måndag 19 januari 2015

Levadavandring

Jag och gubben ser ofta på det här programmet "Det stora äventyret". När jag ser på det tänker jag på när vi själva gjorde vår Levadavandring på Madeira..
För er som inte känner till det ska jag kort försöka förklara vad en levada är.
Madeira är inte någon stor ö men klimatet skiljer ganska mycket på norra delen och södra delen.
Det regnar betydligt mycket mer i de norra delarna men det är i de södra delarna man kan odla t.ex. alla de goda bananerna de har. För att få vatten till de södra delarna har man då för många, många år sedan grävt vattenledningar i naturen och dessa vattenrännor kallas då för levador. De finns överallt på ön och det är väldigt populärt för turister att göra vandringar längs dessa.
Vi gillar utflykter av alla slag så vi valde en dag att följa med på en vandring.
I våra guideböcker och på bilder på nätet hade vi ju sett att det kunde vara en fin naturupplevelse.

Nu är det ju det här med vädret, det kan man ju inte styra över tyvärr så när vi steg ur den lilla bussen framme vid starten på vandringen fick alla slänga på sig sina regnkläder.
Här på första bilden ser ju vägen helt okay ut så det var ju bara att börja vandra trots regnet och den kraftiga blåsten.
När vi gått i ca 10 min. kom vi till slut till själva levadorna och då ändrades "stigen" direkt. Stig kan man nog inte kalla det för vi skulle gå på en stenläggning som inte var bredare än 20 cm. Halt av regnet så man fick verkligen spänna sig för varje steg man tog. På den ena sidan hade vi vattenrännan och på den andra ett ynkligt repstaket och från det var det ett stup på säkert några hundra meter. Inget för höjdrädda kan jag säga. 
Det enda att göra var att ta ett steg i taget och titta hela tiden var man klev. Fanns inget tillfälle att ta bilder där inte. 
Till råga på allt fick vi ju möte ibland men då klamrade jag mig fast vid vattenrännan.
Den här vandringen hette något med "de 25 vattenfallen".
Det fanns inte en chans att jag skulle kunna njuta av några vattenfall, jag var ju dyngsur hela jag för under regnponchon blev man ju så svettig så jag hade kunnat vara utan den.
Vi stannade vid ett vattenfall för att luncha med medhavd picknick men inte ens det var mysigt. 
Hur som helst så kom vi efter nästan 3 timmar fram dit vi trodde att nu äntligen var det över men inte var det det inte.
Då skulle vi gå genom en kolsvart tunnel som var 800 m lång. Guiden hade en liten box med små ficklampor och några av oss fick låna en varsin men han sa att vi måste vara 4 st på en lampa annars fick vi använda lampan som finns på mobilen. 
Det är svårt att riktigt förklara hur hemsk den här utflykten var , men jag kan berätta att gubben hela tiden gick bakom mig, klappade mig på ryggen och sa flera gånger att han var så stolt över mig.. Men vad skulle jag göra, jag kunde ju inte vända om så det var ju bara att knalla på.
Nästa gång ska vi noga kolla upp vad det är vi ger oss ut på.

De här som är med på "Det stora äventyret " gnäller mest hela tiden tycker jag så jag skulle vilja slänga ut dom på den här vandringen i likadant väder som vi hade.

Det var härligt att komma ner till civilisationen igen och där sken solen och vi torkade snabbt upp.. En god öl med ett engelskt par som var med på vandringen fick det bli.. De var inte heller så förtjusta i den här vandringen men vi blev överens om att det ändå var kul att vi genomlidit den :)
Avslutar med dagens Madeiradörr..
Kram på er alla
Maidi

torsdag 15 januari 2015

Inspiration

Efter sommaren som var (längesen känns det som) så hade jag ingen direkt inspiration för virkning och pyssel. 
När jag började tänka på det lilla barnbarn jag snart skulle få så vaknade lusten igen och jag satte igång. 
Det första det lilla knytet fick var en liten nalle, filt, mössa, vantar, tossor och en gosig kofta med jeans till.
Nu var hon ju så liten när hon föddes men idag har hon vuxit i kläderna.
Sen kom en kväll för några veckor sedan när jag beklagade mig för gubben om att jag inte hade något att göra.
Då ringer sonen och säger att Edda vill ha en mobil och om inte du vill göra en köper vi en på IKEA.
Mitt barnbarn ska inte ha en mobil från IKEA så jag startade med en gång.
I Lördags levererade vi mobilen och den fick faktiskt bra betyg fast jag inte hade några mönster till figurerna.. Det räcker ofta med en inspirerande bild..
Sonen fick hålla upp mobilen för den var inte lätt att fota..
Lilla Edda själv får väl vänta ett tag innan hon har någon glädje av den :) Nu har jag många projekt på gång till den lilla damen.. Måste bara fylla på garnförrådet.
Dagens Madeiradörr blir 4 st i ett collage.. Men visst är dom vackra..
Kram på er
Maidi

torsdag 8 januari 2015

Äntligen lite vardag

Ja, jag säger, äntligen är det lite vardag igen efter alla helgerna.. 
Jag är ju van att gå hemma i min ensamhet och skrota hela dagarna och det blir lite annorlunda när gubben är ledig långa perioder.
En dag under helgerna föreslog jag för honom att vi skulle byta pyssel- (hobby-) rum med varandra..
Jag var lite sugen på hans rum för det är lite ljusare och roligare utsikt.
Han hade inget emot det så vi startade projekt byta rum..
Här på bilden ovanför syns en del av allt som han samlat på sig. Mest en hel massa fotoprylar, dia-bilder från livet innan jag kom in i hans liv, dataprylar m.m.  
Mängder av hans grejer skulle man kunna köra till tippen med en gång men konstigt nog så tycker han lika om mina kära prylar.
Det här rumsbytet var inte gjort i en handvändning men det blev rejält städat och vi slängde faktiskt lite både han och jag.
Vi har haft mycket tid till långa promenader också och vissa dagar har det nästan varit vår i luften..
Medans gubben skannat gamla foton har jag pysslat med lite av varje.
En mössa till honom gjorde jag men jag har nog glömt hur man gör en fin tofs för den här blev så tjock och tung så jag fick ta bort den. Mössan är fin utan tofs så den får vara så..
När vi nu har bytt rum ville vi båda ha lite nya förvaringslådor och vi hittade billiga fina i trä på Jula.
Jag har ju så himla svårt att låta saker vara som de är och jag ville testa det här med att måla med kaffe så det gjorde jag.
Lådorna blev då lite ruffiga och passar mig mycket bättre.
På dagens Madeiradörr kan man se hur fint de målat in runt brevinkastet.  Nu har ju inte vi något brevinkast men det hade varit kul om man fick måla sin dörr i alla fall.. 
Hade jag bott i eget hus hade jag nog gjort det :)
Idag ska jag avsluta mitt senaste projekt för det ska levereras i helgen men det visar jag nästa gång.

Kram på er
Maidi

Bloggintresserade

Bloggarkiv